Kan vi inte bara vara på någon sofistikerat

Teorin om begränsat kaos

”Jag är en lortgris, tji hygien. Vad har du gjort, du såsom är så ren? Du är förfinad och sofistikerad. Jag är förfallen samt degenererad.” (Cornelis Vreeswijk, Snusk-blues.)

Jag tänker ibland på Cornelis när jag försöker reda upp i kaoset i mina spår. Jag känner mig ibland som enstaka slusk. Inte känslomässigt då, eller inom relation till andra människor, där existerar jag rätt prudentlig, utan i min fysiska vardag. Jag kan tappa försvunnen mig själv i ett tomt lokal. Försöker verkligen hålla ordning, men allt ligger överallt ändå.

Och dammsuger jag samt skurar golvet i köket är risken mycket stor att jag välter enstaka kaffekopp i golvet när jag dansar runt i självgodhet efteråt. Jag existerar liksom inte lat, kan jobba hårt när jag tror på nåt. maximalt ointresserad av det där med ordning. Kan en del rätt komplicerade prylar, har läst en massa, men är kapabel inte få min hjärna att intressera sig för yttre ordning. Min mor brukade visitera mig innan jag gick till skolan. Så jag inte såg

Någonstans är jag hemma, någonstans är jag en främling

Lan Xu intervjuar den israeliska författaren David Grossman
Foto: Karl Gabor

David Grossman sitter redan framför sin dator då jag loggar in på Zoom, tio minuter före vår avtalade tid. Coronapandemin har gjort så många platser onåbara, samtidigt ligger staden Grossman föddes samt bor i, Jerusalem, i vanliga fall drygt mil fågelvägen från Stockholm, mindre än en halvmeter bort, på andra sidan skärmen. På väggen bakom honom hänger ett vackert foto med olivträd som bred ut sina grenar likt gröna moln. Det är en solig fredagseftermiddag, strax före jom kippur.

Vi provar ljud, justerar datorerna och försöker titta rätt i in kameran. Att behärska möta varandras blick via en skärm är en av de nya konsterna man får lära sig i coronatider. Förra gången vi träffades var till tre år sedan. Då var han på ett kort besök i land i samband med lanseringen av romanen En häst går in i enstaka bar. Jag minns att vi pratade om den mänskliga blicken, o

Sofistikerad i en mening

Men det denna plats är alltför sofistikerat.

”Vilt men sofistikerat” existerar vår paroll.
Så enkelt kan det existera, och så sofistikerat.
»Allt sådant här existerar mycket mer sofistikerat.
Jag kan inte uttrycka det på något mer sofistikerat sätt.
talet är mer sofistikerat, men i princip ute i samma ärende.
Detta skalskydd plats betydligt mer sofistikerat och erbjöd ett utmaning.
”Vi kan väl hålla det sofistikerat så länge vi är här”, sa han.
De strejkande arbetarna behöver juridisk vägledning av sofistikerat slag.
Jag hade tänkt utföra något mer sofistikerat med mitt kalufs, men jag hann inte.
Leo Brageler kunde ju knappast vara ensam om för att ta fram något så sofistikerat.
Han äger hårda nypor och styr genom en sofistikerat system av favorisering och utfrysning.
Några har sagt att de inte ens märkte hur vi hamnade i sovplats, så sofistikerat agerade jag.
Det skumma inom hela grejen – att pundaren verkade ha mördats på ett lite väl sofistikerat sätt.
Jag fick tag i nå
Softat
Jag har softat idag. Visst låter detta mycket bättre och liksom mer sofistikerat än att säga att man latat sig?
Ordet lat är ju så negativt laddat i vår kultur. Typ för att man ska skämmas som en tamhund om man inte sliter häcken från sig varende vaken minut. Städar samt fejar, syltar och saftar, tvättar samt stryker eller målar. Eller gör nåt överhuvudtaget som är till glädje samt nytta för någon annan än enstaka själv.
Sätter eller lägger man sig enstaka lite stund för att vila så ska man nästan skämmas verkar ju folk tycka.
Så jag försvarar mig själv med att intala mig att jag redan har dragit mitt strå mot stacken i så många år för att jag har rätten att ta detta lite mer piano såhär på livets höst.
Alla dessa år då jag slet som ett djur i den gamla, varma, skitiga fabriken som