Gdpr nationell säkerhet
Personuppgiftsbehandling inom h&#;lso- och sjukv&#;rden och socialtj&#;nsten. F&#;r h&#;lso- och sjukv&#;rden och socialtj&#;nsten.
Utöver dataskyddsförordningen (GDPR) finns regler i nationell lagstiftning som gäller för viss personuppgiftsbehandling.
Inom hälso- och sjukvården finns det bestämmelser om personuppgiftsbehandling och journalföring i mot exempel patientdatalagen och Socialstyrelsens föreskrifter på området.
Inom socialtjänsten finns bestämmelser om personuppgiftsbehandling framför allt i lagen och förordningen om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten. Kommunala myndigheter är personuppgiftsansvariga för den personuppgiftsbehandling som de utför. Privata verksamheter (den fysiska eller juridiska person såsom ansvarar för verksamheten) är personuppgiftsansvariga för den personuppgiftsbehandling som utförs i deras verksamhet.
I lagen om sam
Krav på säkerhet och skydd av personuppgifter
Den grundläggande förutsättningen för att data bör kunna göras tillgängliga för vidareutnyttjande existerar att de skyddsintressen som räknas upp i 2 kap. 1 § öppna datalagen kan upprätthållas när du tillgängliggör data. Innebörden av kraven i 2 kap. 1 öppna datalagen är för att data inte får göras tillgänglig, varken efter begäran eller på eget initiativ enligt 1 kap. 8 § öppna datalagen, om inte skyddet för dem olika skyddsintressena kan upprätthållas.
De skyddsintressen såsom ska beaktas inför tillgängliggörande är att
- krav på informationssäkerhet ska upprätthållas
- krav på skydd av personuppgifter ska upprätthållas
- tillgängliggörandet inte bör innebära risker för Sveriges säkerhet.
Den aktör som ska göra data tillgänglig på grund av vidareutnyttjande måste göra en allsidig riskbedömning av de risker som är förenade med tillgängliggörandet (prop. / s. 37). Det är dock inte tillräckligt för att göra en sammantagen bedömning där riskerna vägs samman: varj
Fria dataflöden, EU:s integritetsskydd och nationell säkerhet
Den snabba digitala utvecklingen har krävt en anpassning av EU:s inre marknad. För att det ej ska uppstå nya hinder – inom synnerhet när det gäller tjänster – har EU strävat efter att underlätta fria dataflöden på den gemensamma marknaden. Startskottet var Lissabonstrategin från , samt ett av målen för Ursula von der Leyens kommission är ”ett Europa som är rustat för den digitala tidsåldern”.
Värdet av data har dock ställts mot behovet av lagar som skyddar den personliga integriteten. Det integritetsskydd såsom har utvecklats i EU-rätten bygger vid EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna och har bland annat preciserats inom den så kallade GDPR-förordningen.
EU-regleringen skapar samtidigt rättsliga dilemman. I denna Europapolitiska utvärdering går juristen Maria Wiberg igenom regelverket och pekar på en konflikt mellan tre mål:
att säkerställa fria dataflöden vid den inre marknaden och i resten av världen
Artikel 45
EU allm&#;n dataskyddsf&#;rordning
"&#;verf&#;ring på grundval från ett beslut om adekvat skyddsnivå"
=> Grundl&#;ggande: , , , , => administrative fine: Art. 83 (5) lit c | |
| 1. Personuppgifter får &#;verf&#;ras till ett tredjeland eller en internationell organisation om kommissionen har beslutat att tredjelandet, ett territorium eller en eller flera specificerade sektorer i tredjelandet, eller den internationella organisationen i fråga s&#;kerst&#;ller en adekvat skyddsnivå. En sådan &#;verf&#;ring ska inte kr&#;va något s&#;rskilt tillstånd. | |
2. N&#;r kommissionen bed&#;mer om enstaka adekvat skyddsnivå f&#;religger ska den s&#;rskilt beakta | |
|