Närsalter växter
Om näringsämnen
Näringsämnenas väg in inom den biologiska produktionskedjan går främst via växtplankton och bakterier. Ämnena tas lättast upp i löst oorganisk jonform, sålunda kallade närsalter. För fosfor är detta som fosfat, för kväve som nitrat, nitrit eller ammonium, och för kisel är det silikat. Inom miljöövervakningen skiljer man på den totala mängden kväve eller fosfor i ett vatten, respektive mer lättillgängligt oorganiskt kväve och fosfor.
De näringsämnen som når våra sjöar, vattendrag och hav kan ha många källor, både naturliga och mänskliga. Vid mot exempel förbränning bildas kväveoxider som sprids via atmosfären. Vatten som rinner genom skog och mark för med sig näring till havet. Från jordbruket läcker näringsämnen ut vid gödsling av åkrarna. Och trots allt bättre reningsanläggningar existerar vårt avloppsvatten fortfarande en stor källa till näringsämnen i våra vatten.
När tillskottet av näringsämnen i vattnet är således stor att det uppstår olika negativa effekter i miljön brukar det
Vattnets kretslopp och fotosyntesen
Faktablad
Solen driver vattnets kretslopp och skapar vindar och vågor. Genom fotosyntes och förbränning driver solen även kolets kretslopp.
Publicerad 25 mar, • 3 min att läsa
Nästan all energi kommer från solen. Solen tillför hela tiden ny energi till jorden, vilket inom sin tur påverkar massor med processer på jorden. Det är energi ifrån solen som driver vattnets kretslopp samt som får vindarna att blåsa, vilket i sin tur ger vågor vid haven.
Vindar uppstår när energi från solen sätter fart på luften i atmosfären. inledningsvis värmer solen jordytan, som i sin tur värmer luften precis ovanför. Den värmda luften stiger uppåt eftersom varm luft är lättare än kall. Undertrycket, eller tomheten, som skapas på platsen där luften steg gör att annan luft sugs dit: luften rör sig och vindar skapas.
Solen driver även vattnets kretslopp. När vattnet värms upp i sjöar och ocean avdunstar det och bildar vattenånga såsom stige
I naturen kämpar organismerna för att överleva. Det handlar om att äta alternativt ätas (undantag toppkonsumenter). För att erhålla en överblick över hur organismerna äter varandra i ett ekosystem används näringskedjor. En näringskedja visar hur växter samt djur är beroende av varandra. Enklare förklarat handlar det om vem vilket äter vem i ekosystemet.
En näringskedja startar alltid med en organism som besitter fotosyntes: alltså en typ av flora. Dessa kallas för producenter. De omvandlar solens energi till biomassa. Det förmå till exempel vara gräs eller enstaka alg.
Bild: Oskar Uggla / UgglansNO
Alla andra organismer som inte har fotosyntes, samt som därför är beroende av växter, kallas för konsumenter. Dessa konsumerar (äter). Beroende på vilken nivå i ekosystemet de befinner sig på kallas konsumenterna olika saker: förstahandskonsumenter (primärkonsumenter), andrahandskonsumenter (sekundärkonsumenter) och så vidare. Högst upp inom näringskedjan finns toppkonsumenten som alltid existerar någon for
Kväve och fosfor tillförs Östersjön antingen via vatten eller luft. Den största delen av den externa belastningen tillförs via vatten i avrinningsområdena, längs floder samt diken eller direkt från kustnära områden. De viktigaste källorna för vattenburna närsalter är jordbruk, skogsbruk, industrier, hushåll, fiskuppfödning och naturlig avrinning. De luftburna närsalterna kommer med atmosfärisk nedfall på Östersjöns yta och har sitt ursprung innanför och utanför Östersjöns avrinningsområde. Huvudkällor existerar fartygs- och vägtrafik, jordbruk, pannor samt förbränningsanläggningar för energiproduktion.
När väl processerna på grund av eutrofiering har börjat, är de svåra att stoppa. Närsalter som ackumulerats inom sediment under många år är svåra att avlägsna och de fortsätter för att frigöras för ny tillväxt av alger och växter. Under anoxiska (syrefattiga) förhållanden kan fosfor frigöras från sedimenten, vilket ökar eutrofieringen. Denna process kallas internbelastning och är mycket svårare att åtgärda